Att fastna i limbo
Det finns en förnöjsamhet i att vänta. Handen är på avtryckaren. Fingrarna smeker nitroglycerinet. Tankarna vandrar tysta små steg mot euforin innan bomben smäller.
Finns det något som väntar är tiden mer än en transportsträcka. Tiden blir något jag måste lämna tillbaka. Kravet om återbetlaning räcker för att jag ska våga leva.
Dante lät limbo vara helvetets första krets. Själar plågas inte här, men de känner en evig längtan efter himmelriket. Ett omättligt begär som aldrig kan stillas. Tysta röster hörs i skuggorna. Rastös längtan gör det omöjligt att lyssna
Hit är jag alltid på väg.