Att vara ensam
Han går hem. Till ensamheten. Till det tomma som finns i varenda centimeter av lägenheten.
När han lägger sig på kvällen låter han lampan i taket vara tänd. Ett kallt ljus smeker och bränner. Ger förtröstan om att nattens klor ska släppa taget. Låta andetagen hitta hans lungor.
Han lägger sina glasögon på nattduksbordet. Där och då upphör han att vara människa. I hans kallt upplysta natt är han ett skadeskjutet djur. Påväg in i skogen med ett skott mitt i bröstet.