Som vem som helst
Väntrummet är varmt och inbjudande trots att väggarna är iskallt vita,
Jag är inte ensam här,
Bredvid mig sitter mormor, farfar och farmor.
Drömmer om att de hann ta hand om sina demoner innan de dog,
Att skulden inte hann vandra så långt,
Fem nummer kvar tills jag ska erkänna att jag inte vet hur man gör,
En ocean av tid tills jag ska försöka beskriva hur svårt det är för mig att fungera,
Att allt jag kan tänka på är hur obetydlig jag är,
Mitt bland krig, barnsoldater, våldtäkter och svält.
Att vad som helst kan bli oviktigt utan förvarning.
Bestämd,
Och Besluten,
Har jag bestämt att skulden ska dö här.
Det jag inte berättar är att jag går innan mitt nummer ropas upp,
Orkar inte stå fast vid mitt beslut,
Undslipper katastrofen med ca 2 minuter
En nedärvd och utarbetad strategi,
Att fly precis innan löftet om frälsningen hinner bli betydelselöst.